Fick nackspärr igår kväll. Kom helt plötsligt när jag satt och såg på teve. Kunde knappt röra huvudet. Tänkte sen att jag skulle dricka lite sprit för att lösa nackspärren men det enda jag hade hemma var ouzo och det är så jäkla äckligt så det blev bara en halv klunk.
Vaknade idag med fortfarande nackspärr. Tänkte att det skulle bli bättre om jag simmade lite men det blev det inte, plågade mig igenom 700 meter sen fick det vara nog. Bastun efteråt hjälpte inte heller. Har fortfarande nackspärr men det är aningen bättre.
Satt och kollade på ett videoklipp från cykelbanan på Kalmar idag. Vet inte om det var nackspärren som gjorde det men jag blev så sjukt osugen på att göra en ironman, att sitta där i 5 timmar böjd över tempostyret och sen inte vara klar utan ge sig ut och springa långt efter också. Ingen ironmankänsla idag. På såna här långa distanser är det ju rätt så viktigt att verkligen ha den rätta känslan, annars blir det en extremt lång och tung dag. Det är nog också viktigt att inte ha nackspärr.
Veckan som har gått har gett mig ytterligare bevis på min för tillfället risiga löpform. Jag sprang faktiskt till och från jobbet för första gången på länge i torsdags, det kändes ok. Men igår när jag skulle sparra Peter på ett marathonförberedande långpass (för honom) som var planerat till 15 km @ 4:25-4:30 + 20 km progressivt @ 4:00 till 3:45 gick det riktigt dåligt. Den första delen kändes ok, den blev lite för snabb, ca 4:10/km men det var pratfart. Efter en kort drickapaus, när vi sen skulle öka, var det som om det fanns en extremt tydlig gräns vid 4:00-fart och jag gick från att vara ganska fräsch till att se stjärnor inom loppet av några minuter. Fick bryta efter bara 20 km totalt medan Peter ångade vidare. Efter att ha pustat ut sådär 10 minuter kunde jag i alla fall jogga ner några kilometer. Men på sätt och vis känns det bra att vara i riktigt dålig form för då kan det bara bli bättre. Löpningen kommer dock vara lågprioriterad ytterligare en tid.
Men jag tror ändå att det kommer gå bra i Kalmar. Det är så klart mycket som jag inte har makt över som ska stämma. Men det intressanta som det känns just nu är att se hur mycket jag själv har makt över. Kan jag på ett knappt års tid få mig själv i sådan fysisk och mental form att utmaningen kommer kännas inspirerande och så att jag kommer kunna genomföra den på ett sätt som känns bra. Det är väl så klart svårt att genomföra en ironman helt utan lidande. Men jag är i grunden ingen masochist utan snarare en hedonist. Jag ser ingen anledning till lidandet i sig. Jag ser inte att mitt liv blir bättre bara för att jag har bockat av en ironman på listan. Jag vill att utmaningen ska bära sina egna kostnader, att både vägen dit och själva genomförandet ska vara värt det. För egentligen bryr väl sig varken jag eller någon annan om jag har gjort det eller det. Det som kan vara intressant både för mig och andra är själva resan. Själva målgången (om jag når dit) blir bara en punkt för projektet. Och efter det får man ställa blicken mot något annat mål, eller om man misslyckas, kanske försöka igen.
söndag 28 september 2014
söndag 21 september 2014
Fortsatt på halvfart
Det här inlägget blir väl ungefär som det förra. Ingen massiv träning under veckan alltså.
1. Har cykelpendlat till jobbet varje dag plus lite extra för ärenden och så. Vet inte riktigt om det ska kallas träning för det är oftast ganska lugnt och jag har bara 8 km till jobbet. Samlat ihop sådär 12 mil på detta sätt i alla fall. Å andra sidan om jag loggar ett tretimmarspass på racern har ju större delen av det också varit på ganska behaglig ansträngningsnivå så jag väljer att fortsätta kalla cykelpendlingen för träning, i uppförsbackarna kan jag till och med bli lite andfådd ibland.
2. Har simmat måndag, tisdag och söndag. 2000 meter rakt av i måndags, tog 40 minuter ganska exakt. I tisdags var 50-metersbassängen på Åby delad så det var bara 25 meter och det var dessutom ganska trångt. Detta förstörde min plan (som var att simma 2000 meter rakt av precis som dagen innan). Trängdes ett tag med de 5-6 andra personer som var i den enda 25-metersbanan som var öppen för allmänheten innan några av dem lämnade. Då fick jag för mig att köra 50-metersintervaller med start var 90:e sekund. De tog ungefär 45 sekunder styck med ganska kontrollerad ansträngning. 45 sekunder vila således. Körde väl ett 10-tal sådana innan jag gick och bastade. Idag (söndag) tänkte jag att det var dags att testa lite längre än 2000 meter så jag simmade 3000 meter i ett svep. Gjorde detta i våras en gång på 67 minuter. Idag tog det ca 62 minuter utan att jag hittade någon riktigt bra känsla. Så det kändes positivt. Börjar få till voltvändningar som inte ser allt för komiska ut också. Simningen känns ganska kul just nu.
3. Ett löppass blev det under veckan och det gjorde jag igår. Ville så väldigt gärna att det skulle kännas fantastiskt skönt men det gjorde det inte. Trots perfekt höst/sensommarväder. Sprang mestadels på stigar hemifrån och genom Delsjöterrängen, första timmen kändes ok och några gånger nästan njutbart. Men när jag kom fram till Brudarebacken efter dryga timmens löpning började jag känna mig yr i huvudet, försökte trycka på uppför för att möjligen väcka mig själv men det var bara slitsamt och när jag väl kom upp var jag helt slut och satte mig i en träfåtölj, som av någon anledning står längst upp vid liftgatan. Satt där och pustade i en kvart eller så och hade ingen som helst lust att springa mer. Kollade på ett modellflygplan som någon körde med vid sidan av backen och undrade hur jag skulle orka släpa mig hem. Efter ett tag fick jag mig ändå till att resa mig och påbörja en långsam jogg hemåt med några omvägar för att få ihop de planerade två timmarnas löpning. Stannade klockan utanför min port efter två timmar och en sekund. Bra planerat. Men usch vilken dålig form jag är i. Minns hur jag för ett år sen var i mitt livs form och sprang Lidingöloppet på 1h50min.
Tänker just nu hur jag ska lägga upp träningen inför nästa års Ironman, mest på så sätt för att ha kvar motivationen (eller få tillbaka motivationen). Jag tänker att jag vill ha ett delmål. Funderar på om det ska bli Göteborgsvarvet, har ju inte sprungit det på riktigt sen 2011 då jag gjorde 1:14 där. Skulle vilja springa under 1:10. Alla som man känner som inte är så insatta i löpning brukar ju alltid fråga vad man har gjort på varvet och då skulle det ju vara kul att ha en riktigt bra tid att skryta med. Så då tänker jag att jag kommer träna lite blandat och som jag känner för fram till februari/mars nån gång. Och sen göra en toksatsning bara på löpning i 2-3 månader för att förhoppningsvis gå som ett spjut på varvet. Sen efter att jag fixat det så blir det mer fokus på cykel fram till Kalmar 3 månader senare. Men det är ju långt kvar så jag vet inte. Just nu är simningen det enda som känns lite kul så ett tag framöver blir det det som är fokus.
1. Har cykelpendlat till jobbet varje dag plus lite extra för ärenden och så. Vet inte riktigt om det ska kallas träning för det är oftast ganska lugnt och jag har bara 8 km till jobbet. Samlat ihop sådär 12 mil på detta sätt i alla fall. Å andra sidan om jag loggar ett tretimmarspass på racern har ju större delen av det också varit på ganska behaglig ansträngningsnivå så jag väljer att fortsätta kalla cykelpendlingen för träning, i uppförsbackarna kan jag till och med bli lite andfådd ibland.
2. Har simmat måndag, tisdag och söndag. 2000 meter rakt av i måndags, tog 40 minuter ganska exakt. I tisdags var 50-metersbassängen på Åby delad så det var bara 25 meter och det var dessutom ganska trångt. Detta förstörde min plan (som var att simma 2000 meter rakt av precis som dagen innan). Trängdes ett tag med de 5-6 andra personer som var i den enda 25-metersbanan som var öppen för allmänheten innan några av dem lämnade. Då fick jag för mig att köra 50-metersintervaller med start var 90:e sekund. De tog ungefär 45 sekunder styck med ganska kontrollerad ansträngning. 45 sekunder vila således. Körde väl ett 10-tal sådana innan jag gick och bastade. Idag (söndag) tänkte jag att det var dags att testa lite längre än 2000 meter så jag simmade 3000 meter i ett svep. Gjorde detta i våras en gång på 67 minuter. Idag tog det ca 62 minuter utan att jag hittade någon riktigt bra känsla. Så det kändes positivt. Börjar få till voltvändningar som inte ser allt för komiska ut också. Simningen känns ganska kul just nu.
3. Ett löppass blev det under veckan och det gjorde jag igår. Ville så väldigt gärna att det skulle kännas fantastiskt skönt men det gjorde det inte. Trots perfekt höst/sensommarväder. Sprang mestadels på stigar hemifrån och genom Delsjöterrängen, första timmen kändes ok och några gånger nästan njutbart. Men när jag kom fram till Brudarebacken efter dryga timmens löpning började jag känna mig yr i huvudet, försökte trycka på uppför för att möjligen väcka mig själv men det var bara slitsamt och när jag väl kom upp var jag helt slut och satte mig i en träfåtölj, som av någon anledning står längst upp vid liftgatan. Satt där och pustade i en kvart eller så och hade ingen som helst lust att springa mer. Kollade på ett modellflygplan som någon körde med vid sidan av backen och undrade hur jag skulle orka släpa mig hem. Efter ett tag fick jag mig ändå till att resa mig och påbörja en långsam jogg hemåt med några omvägar för att få ihop de planerade två timmarnas löpning. Stannade klockan utanför min port efter två timmar och en sekund. Bra planerat. Men usch vilken dålig form jag är i. Minns hur jag för ett år sen var i mitt livs form och sprang Lidingöloppet på 1h50min.
Tänker just nu hur jag ska lägga upp träningen inför nästa års Ironman, mest på så sätt för att ha kvar motivationen (eller få tillbaka motivationen). Jag tänker att jag vill ha ett delmål. Funderar på om det ska bli Göteborgsvarvet, har ju inte sprungit det på riktigt sen 2011 då jag gjorde 1:14 där. Skulle vilja springa under 1:10. Alla som man känner som inte är så insatta i löpning brukar ju alltid fråga vad man har gjort på varvet och då skulle det ju vara kul att ha en riktigt bra tid att skryta med. Så då tänker jag att jag kommer träna lite blandat och som jag känner för fram till februari/mars nån gång. Och sen göra en toksatsning bara på löpning i 2-3 månader för att förhoppningsvis gå som ett spjut på varvet. Sen efter att jag fixat det så blir det mer fokus på cykel fram till Kalmar 3 månader senare. Men det är ju långt kvar så jag vet inte. Just nu är simningen det enda som känns lite kul så ett tag framöver blir det det som är fokus.
onsdag 10 september 2014
Viloperiod och simträning
Det var inte helt bestämt att Tjörn Triathlon skulle vara säsongsavslutning för mig. Jag hade en idé om att sätta ett ytterligare mål innan årets slut, till exempel ett marathon. Men nu efter lite betänketid känns det rätt att ta det lugnt ett tag. Jag klarar inte av att vara träningsmanisk hur länge som helst. Jag gillar att träna men ibland kan jag bli lite överfokuserad när jag tränar inför specifika mål för länge. Veckan efter Tjörn sprang jag en liten lokal löptävling, Finnsjön Runt, ett terränglopp på 11,5 km som jag sprungit ett par gånger tidigare. Jag lyckades i och för sig vinna (i inte så svår konkurrens) men det kändes mentalt tufft på något sätt. Det var inte så roligt. Därmed var beslutet fast att jag ska ta det lugnt på obestämd tid, jag vet inte hur länge, kanske ända till årsskiftet.
Det plötsligt påkommande stillasittande livet (förutom lite cykelpendling) slog dock hårt mot min psykiska hälsa så jag bestämde att jag måste göra någonting. Tankarna sista tiden har ju snurrat en del kring Ironman. Hur man blir bra på detta, och mer specifikt, hur JAG blir bra på detta. Jag tror på att till stor del bejaka sin individualitet när det gäller att träna för att bli bra på något, att lita på sin känsla (om man har någon sådan) för hur just jag tror att jag ska lyckas bra med detta. Denna ensliga väg kan ju lätt leda en totalt fel. Men även detta är något jag lockas av, att göra helt jävla fel och (förhoppningsvis) inse det, och sen resa sig och ställa in kompassen på nytt och försöka igen. Jag tror man lär sig bättre då. Och om inte annat får man i alla fall nöjet av att misslyckas.
Löpning är jag för tillfället totalt less på, jag hoppas och tror att den lusten kommer tillbaka, men just nu finns den inte där. Vädret tillåter förvisso cykling fortfarande men det känns som att de dagarna är räknade och jag cyklar ändå fram och tillbaka till jobbet varje dag. Så då är det simning kvar. Min utan tvekan sämsta gren. Så jag åkte till Åbybadet och köpte mig ett månadskort i söndags.
Så nu tänker jag helt prioritera simningen en månad framöver. Jag tror att detta kan ge mig mycket även om det är ett år kvar till Kalmar Ironman. Jag behöver ju helt enkelt lära mig simma, hitta en bra och effektiv teknik. Många tipsar om simcoacher och kurser men jag har bestämt mig för att själv är bäste dräng och dessutom har jag patologiskt svårt för auktoriteter. Så även om det kanske tar lite mer tid och det blir massa onödiga fel som jag kunde ha undvikit om jag låtit någon lära mig rätt från början så känns det här roligare för mig. Planen är enkel: Inga drills, inga intervaller, inga paddlar eller dolmar. Bara jag och så mycket distans som möjligt. Jag tänker att simmar man tillräckligt mycket kan man inte undvika att bli bättre. Jag kanske har fel men då får jag åtminstone lära mig det.
Sen i söndags har jag kört tre stycken simpass och dessa har sett exakt likadana ut. 2000 meter så snabbt jag kan. I söndags kändes simningen ganska risig så det tog det mig ca 44 minuter (har inte börjat kolla sekunder än), i måndags vet jag inte riktigt för jag tappade räkningen, men troligtvis lite snabbare. Idag gjorde jag det på ca 41 minuter. Så om man extrapolerar den utvecklingskurvan kommer jag vara nere på 25 minuter innan månaden är slut. (Men så funkar det kanske inte)
Skämt åsido - simning känns kul just nu och jag gillar att basta efteråt. Det ska bli intressant att se vad en månads intensivträning kan ge. Och jag hoppas att jag helt plötsligt en dag vaknar och känner mig sugen på att springa igen.
Det plötsligt påkommande stillasittande livet (förutom lite cykelpendling) slog dock hårt mot min psykiska hälsa så jag bestämde att jag måste göra någonting. Tankarna sista tiden har ju snurrat en del kring Ironman. Hur man blir bra på detta, och mer specifikt, hur JAG blir bra på detta. Jag tror på att till stor del bejaka sin individualitet när det gäller att träna för att bli bra på något, att lita på sin känsla (om man har någon sådan) för hur just jag tror att jag ska lyckas bra med detta. Denna ensliga väg kan ju lätt leda en totalt fel. Men även detta är något jag lockas av, att göra helt jävla fel och (förhoppningsvis) inse det, och sen resa sig och ställa in kompassen på nytt och försöka igen. Jag tror man lär sig bättre då. Och om inte annat får man i alla fall nöjet av att misslyckas.
Löpning är jag för tillfället totalt less på, jag hoppas och tror att den lusten kommer tillbaka, men just nu finns den inte där. Vädret tillåter förvisso cykling fortfarande men det känns som att de dagarna är räknade och jag cyklar ändå fram och tillbaka till jobbet varje dag. Så då är det simning kvar. Min utan tvekan sämsta gren. Så jag åkte till Åbybadet och köpte mig ett månadskort i söndags.
Så nu tänker jag helt prioritera simningen en månad framöver. Jag tror att detta kan ge mig mycket även om det är ett år kvar till Kalmar Ironman. Jag behöver ju helt enkelt lära mig simma, hitta en bra och effektiv teknik. Många tipsar om simcoacher och kurser men jag har bestämt mig för att själv är bäste dräng och dessutom har jag patologiskt svårt för auktoriteter. Så även om det kanske tar lite mer tid och det blir massa onödiga fel som jag kunde ha undvikit om jag låtit någon lära mig rätt från början så känns det här roligare för mig. Planen är enkel: Inga drills, inga intervaller, inga paddlar eller dolmar. Bara jag och så mycket distans som möjligt. Jag tänker att simmar man tillräckligt mycket kan man inte undvika att bli bättre. Jag kanske har fel men då får jag åtminstone lära mig det.
Sen i söndags har jag kört tre stycken simpass och dessa har sett exakt likadana ut. 2000 meter så snabbt jag kan. I söndags kändes simningen ganska risig så det tog det mig ca 44 minuter (har inte börjat kolla sekunder än), i måndags vet jag inte riktigt för jag tappade räkningen, men troligtvis lite snabbare. Idag gjorde jag det på ca 41 minuter. Så om man extrapolerar den utvecklingskurvan kommer jag vara nere på 25 minuter innan månaden är slut. (Men så funkar det kanske inte)
Skämt åsido - simning känns kul just nu och jag gillar att basta efteråt. Det ska bli intressant att se vad en månads intensivträning kan ge. Och jag hoppas att jag helt plötsligt en dag vaknar och känner mig sugen på att springa igen.
söndag 31 augusti 2014
Tjörn Triathlon 2014
Det blev en tidig morgon igår. Ställde klockan på 04:30 och var rätt desorienterad när den ringde mitt i natten. Det tog ett tag innan jag fattade vilken dag det var och varför klockan ringde. Hade packat det mesta av grejerna redan (är ju rätt så mycket saker som behövs på en triathlontävling) men lite tvångsmässig som man är gick jag igenom allt igen för att vara säker på att jag inte missat något viktigt. Efter en dubbel portion gröt och en ostmacka tryckte jag in alltihopa i min lilla Citroën och styrde kosan mot Tjörn i gryningsljuset och duggregnet.
Strax efter kl 06 rullade jag in i Skärhamn som ännu var ganska stilla, endast några funktionärer som hade börjat ordna inför dagen och en och annan tävlande som precis som jag skulle hämta nummerlappen. Vid nummerlappsutdelningen visade det sig att min nummerlapp inte fanns. Jaha - antiklimax, då åker jag väl hem igen då. Efter en stunds klurande av de mycket hjälpsamma funktionärerna blev slutsatsen att de lämnat ut min nummerlapp till min namne i Triathlon Väst, vi hade startnummerna efter varandra och tävlade i samma klass, enda skillnaden var stavningen på efternamnet samt klubbtillhörigheten. Detta ordnades dock mycket snabbt och smidigt genom att jag istället fick hans nummerlapp och de ändrade i datorn.
Nu var det dags att hitta en parkering och det gick också smidigt med lite instruktioner från vänliga funktionärer, hittade en plats knappa kilometern från växlingsområdet. Åt en banan och en macka till och tog med mig allt jag behövde till växlingen och rullade ner till växlingsområdet. Än så länge kände jag ingen påtaglig nervositet. Fixade i ordning med mina prylar och pratade lite med andra tävlande om hur man skulle tänka angående kläder på cyklingen. Prognosen var 14 grader och regn. Jag är ganska lättfrusen av mig. Jag fick ganska så olika svar, en del pratade om Motala och sa att detta var inget mot då och de tänkte köra endast triathlondräkt. Andra tänkte ha både vantar, armvärmare och vindjacka. Det slutade med att jag lade fram flera olika alternativ och sköt upp beslutet tills att jag väl skulle växla beroende på hur kall jag skulle känna mig då och om det hade börjat regna eller ej. Efter toabesök var det strax dags för promenad till simstarten som var i andra delen av Skärhamn, dryga kilometern bort. Hade ju inte tänkt på att ta med ett par skor till detta så jag fick vandra bort barfota. Ytterligare toabesök där och sen på med vaselin och våtdräkt, kände lite på vattnet och sen väntan.
Jag tycker alltid att det blir lite overklig känsla när man till slut ska starta i en tävling som man haft som mål en lång tid. Starten gick helt enkelt och jag sprang med ut i vattnet och försökte simma så gott det gick i det kaos av kroppar och bubbelpool som det blev första biten. En del var dock betydligt mer peppade än jag och det hände flera gånger att någon nästan låg på ryggen på mig och nästan simmade torrsim där och upprepat bankade simtag på min rygg. Tacksam att jag har fått lite erfarenhet från simstarter under sommaren så jag drabbades aldrig av panik utan tog det lugnt och försökte hålla mig utanför det värsta stöket. Vi simmade söderut några hundra meter, vände runt en boj och sen var det bara lång raksträcka mot norra delen av Skärhamn där man skulle upp ur vattnet via badstegar. Tyckte att simningen gick ok men inte exceptionellt bra, men tiden blev flera minuter långsammare än planerat, hade varit ganska säker på att fixa det under 35 minuter, baserat på vad jag gjort på två 1500-metersimningar under sommaren. Det blev nu precis under 39 minuter men om jag jämför med andra så var tiden inte så dålig så antingen var simningen lite lång eller så har det 1500.metersimningar jag gjort varit korta.
När jag kom upp ur vattnet var det mycket publik vid växlingen trots att det nu hade börjat regna. Tog beslutet att dra på mig armvärmare och en cykeltröja ovanpå triathlonlinnet samt hade även med mig ett par handskar. Växlingen tog därmed lite längre tid än vanligt, strax över 2 minuter.
Cyklingen började med en runda i Skärhamn och en vändning nere vid målområdet för att vi skulle visa upp oss för den relativt stora publiken som hade trotsat regnet. Sen svängde vi ut ur Skärhamn och cyklade norrut på Tjörn. Jag frös och var blöt och tänkte att jag helt enkelt får ta i mer för att bli varm. Låg därför i omkörningsfil konstant i ca 2 mil och körde väl om ett 50-tal tävlande ganska direkt. Cykelbanan var ganska snabb med endast lite mindre backar och en större stigning på ca 50 höjdmeter mitt på varvet. Jag tog det riktigt lugnt i alla tvära svängar med minnet av min nära vurpa på blöt asfalt från Råda Triathlon i måndags färskt i minnet. Vid depån mitt på varvet tog jag en bananbit. Andra halvan av varvet var snabbare än första, mer utför och nog en del medvind, här låg jag i långa partier konstant över 40 km/h utan att behöva kämpa. Efter första varvet hade jag 36 km/h i snitt på mätaren och var positivt överraskad av detta. Började tänka på att jag måste få i mig energi då jag faktiskt skulle springa en halvmara efteråt. Var dock inte speciellt sugen men lyckades trycka i mig en energibar och en gel plus en till bananbit vid andra passeringen av depån. Törstig var jag aldrig och drack totalt endast 2-3 dl sportdryck och några munnar vatten. Hela cyklingen passerade ganska okomplicerat och när jag åter rullade in i Skärhamn efter 87 km hade jag fortfarande över 36 km/h i snitt på GPS:en. Ok, bara en halvmara att springa nu, det är ju inte så mycket, fast samtidigt är det ganska mycket. Växlade snabbare den här gången, hade på slutet av cyklingen redan tagit av armvärmarna och handskarna och behövde bara slita av cykeltröjan och ta av hjälm och dra på sockra och skor. Det var första gången jag använde strumpor på en triathlonlöpning men vågade inte riskera skoskav då jag aldrig kört en så lång triathlonlöpning. (På cyklingen hade jag inga strumpor men istället hade jag ett par egentillverkade tåvärmare ovanpå cykelskorna som jag hade klippt till av ett par gamla cykelskoöverdrag vilket fungerade perfekt.)
Var ganska peppad direkt ut på löpningen då jag nu var i "min" gren och startade därför i ganska raskt tempo. Kände dock att pulsen gick upp ganska snabbt och fick därför dämpa farten lite. Brorsan stod vid växlingen och skrek att jag hade växlat som 27:a (inte totalt utan i seniorklassen skulle det senare visa sig). Detta var dock uppiggande information då jag hade räknat med att var lite längre bak och nu skulle jag förhoppningsvis plocka ett gäng placeringar till. (Hade plockat placeringar konstant under hela cyklingen och endast blivit passerade av ett par stycken på slutet som jag strax innan, kanske lite överambitiöst hade kört om.)
Kände ganska direkt att löpningen skulle bli tung. Lyckades ändå hålla hyfsat tempo (uppskattningsvis 3:45/km) första två varven (man skulle springa 3,5 varv), stannade och pinkade i en buske på första varvet. Andra halvan blev dock riktigt tung och farten dalade och jag oroade mig för att vägga totalt. Försökte att vara i nuet och fokusera fullt endast på varje steg jag tog men benen ville inte riktigt längre och i uppförsbackarna (3-4 st per varv) gick det riktigt långsamt. Jag var dock positivt driven av att jag kände att jag hade gjort allt ganska bra hittills och kunde tillåta mig att tappa några minuter i slutet. För i mål skulle jag, hade aldrig några tankar på att bryta så som jag ibland kan ha. Helt plötsligt var det bara några hundra meter kvar och jag kunde göra u-svängen in på målrakan och ta några lite mer riktiga löpsteg sista biten och passera i mål på 4:28:34. Uppdrag utfört.
Kom på 13:e plats i seniorklassen, 29 minuter efter segraren. Totalt (med två damer före och några i åldersklasser) blev jag 21:a tror jag.
Simning (1900 m ?): 38:59
T1: 2:16
Cykling (87 km): 2:24:19
T2: 1:00
Löpning (21,1 km?): 1:22:02
Totalt: 4:28:34
Slutsats: Häftigt att ha lyckats klara under 4:30 som jag satte upp som lite av ett drömmål i vintras när jag anmälde mig. Simning och cykel kändes bara som en väntan på den avslutande löpningen där det riktiga kriget började. Redan sugen på att se hur det känns att göra dubbla distansen nästa år.
Några bilder från dagen (foton av Maria):
Strax efter kl 06 rullade jag in i Skärhamn som ännu var ganska stilla, endast några funktionärer som hade börjat ordna inför dagen och en och annan tävlande som precis som jag skulle hämta nummerlappen. Vid nummerlappsutdelningen visade det sig att min nummerlapp inte fanns. Jaha - antiklimax, då åker jag väl hem igen då. Efter en stunds klurande av de mycket hjälpsamma funktionärerna blev slutsatsen att de lämnat ut min nummerlapp till min namne i Triathlon Väst, vi hade startnummerna efter varandra och tävlade i samma klass, enda skillnaden var stavningen på efternamnet samt klubbtillhörigheten. Detta ordnades dock mycket snabbt och smidigt genom att jag istället fick hans nummerlapp och de ändrade i datorn.
Nu var det dags att hitta en parkering och det gick också smidigt med lite instruktioner från vänliga funktionärer, hittade en plats knappa kilometern från växlingsområdet. Åt en banan och en macka till och tog med mig allt jag behövde till växlingen och rullade ner till växlingsområdet. Än så länge kände jag ingen påtaglig nervositet. Fixade i ordning med mina prylar och pratade lite med andra tävlande om hur man skulle tänka angående kläder på cyklingen. Prognosen var 14 grader och regn. Jag är ganska lättfrusen av mig. Jag fick ganska så olika svar, en del pratade om Motala och sa att detta var inget mot då och de tänkte köra endast triathlondräkt. Andra tänkte ha både vantar, armvärmare och vindjacka. Det slutade med att jag lade fram flera olika alternativ och sköt upp beslutet tills att jag väl skulle växla beroende på hur kall jag skulle känna mig då och om det hade börjat regna eller ej. Efter toabesök var det strax dags för promenad till simstarten som var i andra delen av Skärhamn, dryga kilometern bort. Hade ju inte tänkt på att ta med ett par skor till detta så jag fick vandra bort barfota. Ytterligare toabesök där och sen på med vaselin och våtdräkt, kände lite på vattnet och sen väntan.
Jag tycker alltid att det blir lite overklig känsla när man till slut ska starta i en tävling som man haft som mål en lång tid. Starten gick helt enkelt och jag sprang med ut i vattnet och försökte simma så gott det gick i det kaos av kroppar och bubbelpool som det blev första biten. En del var dock betydligt mer peppade än jag och det hände flera gånger att någon nästan låg på ryggen på mig och nästan simmade torrsim där och upprepat bankade simtag på min rygg. Tacksam att jag har fått lite erfarenhet från simstarter under sommaren så jag drabbades aldrig av panik utan tog det lugnt och försökte hålla mig utanför det värsta stöket. Vi simmade söderut några hundra meter, vände runt en boj och sen var det bara lång raksträcka mot norra delen av Skärhamn där man skulle upp ur vattnet via badstegar. Tyckte att simningen gick ok men inte exceptionellt bra, men tiden blev flera minuter långsammare än planerat, hade varit ganska säker på att fixa det under 35 minuter, baserat på vad jag gjort på två 1500-metersimningar under sommaren. Det blev nu precis under 39 minuter men om jag jämför med andra så var tiden inte så dålig så antingen var simningen lite lång eller så har det 1500.metersimningar jag gjort varit korta.
När jag kom upp ur vattnet var det mycket publik vid växlingen trots att det nu hade börjat regna. Tog beslutet att dra på mig armvärmare och en cykeltröja ovanpå triathlonlinnet samt hade även med mig ett par handskar. Växlingen tog därmed lite längre tid än vanligt, strax över 2 minuter.
Cyklingen började med en runda i Skärhamn och en vändning nere vid målområdet för att vi skulle visa upp oss för den relativt stora publiken som hade trotsat regnet. Sen svängde vi ut ur Skärhamn och cyklade norrut på Tjörn. Jag frös och var blöt och tänkte att jag helt enkelt får ta i mer för att bli varm. Låg därför i omkörningsfil konstant i ca 2 mil och körde väl om ett 50-tal tävlande ganska direkt. Cykelbanan var ganska snabb med endast lite mindre backar och en större stigning på ca 50 höjdmeter mitt på varvet. Jag tog det riktigt lugnt i alla tvära svängar med minnet av min nära vurpa på blöt asfalt från Råda Triathlon i måndags färskt i minnet. Vid depån mitt på varvet tog jag en bananbit. Andra halvan av varvet var snabbare än första, mer utför och nog en del medvind, här låg jag i långa partier konstant över 40 km/h utan att behöva kämpa. Efter första varvet hade jag 36 km/h i snitt på mätaren och var positivt överraskad av detta. Började tänka på att jag måste få i mig energi då jag faktiskt skulle springa en halvmara efteråt. Var dock inte speciellt sugen men lyckades trycka i mig en energibar och en gel plus en till bananbit vid andra passeringen av depån. Törstig var jag aldrig och drack totalt endast 2-3 dl sportdryck och några munnar vatten. Hela cyklingen passerade ganska okomplicerat och när jag åter rullade in i Skärhamn efter 87 km hade jag fortfarande över 36 km/h i snitt på GPS:en. Ok, bara en halvmara att springa nu, det är ju inte så mycket, fast samtidigt är det ganska mycket. Växlade snabbare den här gången, hade på slutet av cyklingen redan tagit av armvärmarna och handskarna och behövde bara slita av cykeltröjan och ta av hjälm och dra på sockra och skor. Det var första gången jag använde strumpor på en triathlonlöpning men vågade inte riskera skoskav då jag aldrig kört en så lång triathlonlöpning. (På cyklingen hade jag inga strumpor men istället hade jag ett par egentillverkade tåvärmare ovanpå cykelskorna som jag hade klippt till av ett par gamla cykelskoöverdrag vilket fungerade perfekt.)
Var ganska peppad direkt ut på löpningen då jag nu var i "min" gren och startade därför i ganska raskt tempo. Kände dock att pulsen gick upp ganska snabbt och fick därför dämpa farten lite. Brorsan stod vid växlingen och skrek att jag hade växlat som 27:a (inte totalt utan i seniorklassen skulle det senare visa sig). Detta var dock uppiggande information då jag hade räknat med att var lite längre bak och nu skulle jag förhoppningsvis plocka ett gäng placeringar till. (Hade plockat placeringar konstant under hela cyklingen och endast blivit passerade av ett par stycken på slutet som jag strax innan, kanske lite överambitiöst hade kört om.)
Kände ganska direkt att löpningen skulle bli tung. Lyckades ändå hålla hyfsat tempo (uppskattningsvis 3:45/km) första två varven (man skulle springa 3,5 varv), stannade och pinkade i en buske på första varvet. Andra halvan blev dock riktigt tung och farten dalade och jag oroade mig för att vägga totalt. Försökte att vara i nuet och fokusera fullt endast på varje steg jag tog men benen ville inte riktigt längre och i uppförsbackarna (3-4 st per varv) gick det riktigt långsamt. Jag var dock positivt driven av att jag kände att jag hade gjort allt ganska bra hittills och kunde tillåta mig att tappa några minuter i slutet. För i mål skulle jag, hade aldrig några tankar på att bryta så som jag ibland kan ha. Helt plötsligt var det bara några hundra meter kvar och jag kunde göra u-svängen in på målrakan och ta några lite mer riktiga löpsteg sista biten och passera i mål på 4:28:34. Uppdrag utfört.
Kom på 13:e plats i seniorklassen, 29 minuter efter segraren. Totalt (med två damer före och några i åldersklasser) blev jag 21:a tror jag.
Simning (1900 m ?): 38:59
T1: 2:16
Cykling (87 km): 2:24:19
T2: 1:00
Löpning (21,1 km?): 1:22:02
Totalt: 4:28:34
Slutsats: Häftigt att ha lyckats klara under 4:30 som jag satte upp som lite av ett drömmål i vintras när jag anmälde mig. Simning och cykel kändes bara som en väntan på den avslutande löpningen där det riktiga kriget började. Redan sugen på att se hur det känns att göra dubbla distansen nästa år.
Några bilder från dagen (foton av Maria):
onsdag 27 augusti 2014
Inför Tjörn Triathlon
Med anmälan till Kalmar nästa år inskickad har årets mål, Tjörn Triathlon mer börjat kännas som ett delmål. Från och med förra veckan har jag dragit ner på träningen, efter 4 veckor i sträck på mellan 15 och 20 träningstimmar landade förra veckan på strax under 10 timmar. På grund av att vi med klubben skulle resa upp till Dalarna och delta i Vasastafetten kände jag också att jag behövde slipa till löpformen, så gott det nu går på en vecka. Jag bestämde mig i alla fall för att köra primärt löpning under förra veckan och få till åtminstone ett riktigt hårt löppass. Detta blev på torsdagen när jag körde 6 km på grusåttan i Skatås i princip så hårt jag klarade av. Jag har för egen del bra erfarenhet av att köra en kort men riktigt hård snabbdistans två dagar innan en tävling, det brukar ge mig en kortvarig formtopp.
Jag sprang sträcka fyra av tio i Solvikingarnas lag i stafetten och jag tycker att jag gjorde en helt ok men inte strålande insats. Det spelade nu inte så stor roll i det stora hela då laget slutade på en tredjeplats med ganska stort avstånd upp till andraplatsen och även några minuter ner till fjärdeplatsen.
Denna vecka är det fullt fokus inför Tjörn på lördag. Tankarna kretsar kring upplägg, utrustning och även en del oro kring saker som kan gå fel. Då det är materialsport är det ganska mycket saker som måste fungera, främst på cykeln. Jag funderar även på hur mycket energi och i vilken form jag behöver få i mig under cyklingen. Preliminär plan är att äta två bars samt en stor gel (sån där med skruvkork) samt ungefär hälften sportdryck och hälften vatten. Det blir totalt ca 700-800 kcal vilket är ungefär en fjärdedel av vad jag kommer förbränna under loppet.
En annan fråga som jag brottas med är vad jag ska ha på mig på cyklingen. Prognosen säger att cyklingen kommer påbörjas med ca 14 grader i luften och avslutas med ca 17 grader. Jag är ju inte tjockaste killen så jag är rätt så känslig för att bli kall. Förutom tri-linne funderar jag på antingen armvärmare, cykeltröja (plus armvärmare) utanpå linnet, eller en tunn vindjacka som jag sen kan ta av mig.
Som ett sista formtest i måndags körde jag fjärde och sista träningstävlingen på Råda Säteri. Jag har under sommaren lyckats kapa min tid där med ca 2 minuter per gång, från 1:06, till 1:04, till 1:02. De officiella tiderna har inte kommit upp än och jag hade ingen klocka men jag tror att jag lyckades kapa något ytterligare denna gång. Jag hade också den bästa känslan på löpningen i måndags av alla tillfällena i sommar. Cyklingen kan ha gått lite långsammare men det skyller jag i så fall på att jag fick bromsa för bilar och cykelklungor samt att man fick ta det extremt lugnt i vändningarna och rondellerna då det hade spöregnat någon timma innan start så att asfalten var våt. Var trots försiktighet ungefär 2 millimeter från att ramla i en rondell när jag fick sladd på bakhjulet men lyckades häva den.
Mitt främsta mål inför Tjörn är, med tanke på att jag nu laddar för dubbla distansen nästa år, att försöka genomföra det hela snyggt och med en bra känsla hela vägen, sen får tid och placering bli vad den blir.
Jag sprang sträcka fyra av tio i Solvikingarnas lag i stafetten och jag tycker att jag gjorde en helt ok men inte strålande insats. Det spelade nu inte så stor roll i det stora hela då laget slutade på en tredjeplats med ganska stort avstånd upp till andraplatsen och även några minuter ner till fjärdeplatsen.
Denna vecka är det fullt fokus inför Tjörn på lördag. Tankarna kretsar kring upplägg, utrustning och även en del oro kring saker som kan gå fel. Då det är materialsport är det ganska mycket saker som måste fungera, främst på cykeln. Jag funderar även på hur mycket energi och i vilken form jag behöver få i mig under cyklingen. Preliminär plan är att äta två bars samt en stor gel (sån där med skruvkork) samt ungefär hälften sportdryck och hälften vatten. Det blir totalt ca 700-800 kcal vilket är ungefär en fjärdedel av vad jag kommer förbränna under loppet.
En annan fråga som jag brottas med är vad jag ska ha på mig på cyklingen. Prognosen säger att cyklingen kommer påbörjas med ca 14 grader i luften och avslutas med ca 17 grader. Jag är ju inte tjockaste killen så jag är rätt så känslig för att bli kall. Förutom tri-linne funderar jag på antingen armvärmare, cykeltröja (plus armvärmare) utanpå linnet, eller en tunn vindjacka som jag sen kan ta av mig.
Som ett sista formtest i måndags körde jag fjärde och sista träningstävlingen på Råda Säteri. Jag har under sommaren lyckats kapa min tid där med ca 2 minuter per gång, från 1:06, till 1:04, till 1:02. De officiella tiderna har inte kommit upp än och jag hade ingen klocka men jag tror att jag lyckades kapa något ytterligare denna gång. Jag hade också den bästa känslan på löpningen i måndags av alla tillfällena i sommar. Cyklingen kan ha gått lite långsammare men det skyller jag i så fall på att jag fick bromsa för bilar och cykelklungor samt att man fick ta det extremt lugnt i vändningarna och rondellerna då det hade spöregnat någon timma innan start så att asfalten var våt. Var trots försiktighet ungefär 2 millimeter från att ramla i en rondell när jag fick sladd på bakhjulet men lyckades häva den.
Mitt främsta mål inför Tjörn är, med tanke på att jag nu laddar för dubbla distansen nästa år, att försöka genomföra det hela snyggt och med en bra känsla hela vägen, sen får tid och placering bli vad den blir.
tisdag 19 augusti 2014
Anmäld till Kalmar
Nu har jag anmält mig till Kalmar Ironman 2015. Dyrt som fan var det. Eftersom min förra blogg hette Sub 2:30 och handlade om att klara ett marathon under den tiden, vilket jag på tre års tid inte lyckades med, tänkte jag att jag skulle skaffa mig en ny blogg som ska handla bara om triathlon och min väg mot att förhoppningsvis klara min första Ironmantävling om knappt ett år.
För nya läsare som inte har läst vad jag skrivit på min förra blogg kan jag här ge en resumé över min karriär i uthållighetsidrott.
Jag började med löpning när jag var 23 år gammal. Innan dess hade jag varit ganska osportig, på gränsen till en sån som hånar människor som sysslar med sport. Lite av den personen finns fortfarande kvar i mig och jag tycker egentligen att allt det här är ganska löjligt. Men å andra sidan har jag hittat en stor passion i att vara fysiskt aktiv på en nivå som de flesta "vanliga" nog tycker är rätt så extrem.
Idag är jag 33 år gammal och fyller snart 34. Under de 10 år som jag har hållit på med löpning har jag gjort det på ett allt mer seriöst sätt. Från att jag endast ville ta mig runt Göteborgsvarvet till att jag ville ta mig runt ett marathon till en liten utflykt med några ultradistanser tillbaka till att försöka slipa tiden på främst marathonsträckan. Min förra blogg handlade som sagt om just det. Först hade jag en blogg som hette Sub 2:40, detta klarade jag dock ganska snabbt i Berlin 2010. Efter det fick jag hybris och trodde att jag nog ganska snart skulle klara även 2:30, så jag startade en blogg som hette det. Det visade sig dock vara svårare att göra än att säga. Under tre års tid kämpade jag med det men kom inte ner till nån bättre tid än 2:36. Den satsningen har jag därför lagt på is nu. Nu är det istället triathlon som gäller. Sedan i våras har jag därför lagt till lite cykel och simträning i min vardag. Jag har under sommaren genomfört några stycken triathlontävlingar, bland annat träningstävlingarna på Råda Säteri samt Gothenburg Triathlon. Den senare var en olympisk distans (dock lite kort) som jag genomförde på 2:07:55 och kom på tionde plats. Mitt stora mål i år är Tjörn Triathlon den 30 augusti, vilken är en halv-Ironman, eller 11.3-tävling som dom kallar det (den totala tävlingssträckan i kilometer) eftersom man inte får använda ordet Ironman utan att betala en jävla massa pengar.
Då jag redan inom löpningen främst satsade på längre distanser har det blivit naturligt att snegla på den längsta triathlondistansen som är 3,8 km simning, 18 mil cykel och ett marathon att springa. Denna distans kallas av de arrangörer som betalat tillräckligt med pengar till beskyddarorganisationen för just Ironman. Sedan några år tillbaka får Kalmar Triathlon kallas just för en Ironman och det är den enda Ironmantävlingen i Sverige.
I söndags kväll gjorde jag slag i saken och pungade ut den rätt så saftiga anmälningsavgiften för att få delta i nästa års lopp. Jag hoppas att det kommer gå bra och att jag får en fin upplevelse. Än så länge har jag inte satt något tidsmål med det hela. När man gör en sån här grej för första gången kan det nog vara bra med lite ödmjukhet. Självklart har jag väl ändå en del funderingar och tror att under 10 timmar inte är omöjligt.
Så nu är tanken att jag här ska beskriva min träning under året som är kvar. Det blir nog bra. Antagligen blir det en hel del gnäll och motivationssvackor men kanske även lite inspiration. Vi får helt enkelt se.
För nya läsare som inte har läst vad jag skrivit på min förra blogg kan jag här ge en resumé över min karriär i uthållighetsidrott.
Jag började med löpning när jag var 23 år gammal. Innan dess hade jag varit ganska osportig, på gränsen till en sån som hånar människor som sysslar med sport. Lite av den personen finns fortfarande kvar i mig och jag tycker egentligen att allt det här är ganska löjligt. Men å andra sidan har jag hittat en stor passion i att vara fysiskt aktiv på en nivå som de flesta "vanliga" nog tycker är rätt så extrem.
Idag är jag 33 år gammal och fyller snart 34. Under de 10 år som jag har hållit på med löpning har jag gjort det på ett allt mer seriöst sätt. Från att jag endast ville ta mig runt Göteborgsvarvet till att jag ville ta mig runt ett marathon till en liten utflykt med några ultradistanser tillbaka till att försöka slipa tiden på främst marathonsträckan. Min förra blogg handlade som sagt om just det. Först hade jag en blogg som hette Sub 2:40, detta klarade jag dock ganska snabbt i Berlin 2010. Efter det fick jag hybris och trodde att jag nog ganska snart skulle klara även 2:30, så jag startade en blogg som hette det. Det visade sig dock vara svårare att göra än att säga. Under tre års tid kämpade jag med det men kom inte ner till nån bättre tid än 2:36. Den satsningen har jag därför lagt på is nu. Nu är det istället triathlon som gäller. Sedan i våras har jag därför lagt till lite cykel och simträning i min vardag. Jag har under sommaren genomfört några stycken triathlontävlingar, bland annat träningstävlingarna på Råda Säteri samt Gothenburg Triathlon. Den senare var en olympisk distans (dock lite kort) som jag genomförde på 2:07:55 och kom på tionde plats. Mitt stora mål i år är Tjörn Triathlon den 30 augusti, vilken är en halv-Ironman, eller 11.3-tävling som dom kallar det (den totala tävlingssträckan i kilometer) eftersom man inte får använda ordet Ironman utan att betala en jävla massa pengar.
Då jag redan inom löpningen främst satsade på längre distanser har det blivit naturligt att snegla på den längsta triathlondistansen som är 3,8 km simning, 18 mil cykel och ett marathon att springa. Denna distans kallas av de arrangörer som betalat tillräckligt med pengar till beskyddarorganisationen för just Ironman. Sedan några år tillbaka får Kalmar Triathlon kallas just för en Ironman och det är den enda Ironmantävlingen i Sverige.
I söndags kväll gjorde jag slag i saken och pungade ut den rätt så saftiga anmälningsavgiften för att få delta i nästa års lopp. Jag hoppas att det kommer gå bra och att jag får en fin upplevelse. Än så länge har jag inte satt något tidsmål med det hela. När man gör en sån här grej för första gången kan det nog vara bra med lite ödmjukhet. Självklart har jag väl ändå en del funderingar och tror att under 10 timmar inte är omöjligt.
Så nu är tanken att jag här ska beskriva min träning under året som är kvar. Det blir nog bra. Antagligen blir det en hel del gnäll och motivationssvackor men kanske även lite inspiration. Vi får helt enkelt se.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)